Jag mår just nu jätte dåligt där jag ligger nerbäddad i min soffa med barnen runt om mig. Utan röst, med frossa och feber, försvagad kropp. Telefonen går varm av missade samtal, sms, mail, dms och kommentarer på alla plattformar jag är kopplad till. Det är ett otacksamt inlägg du kommer få läsa nu för jag vet att jag borde vara lyrisk över allt i mitt liv, men det är jag inte. Jag har inte varit det på länge och misstänker att jag inte kommer vara det på ett bra tag framöver heller. En position som blivit alltför vanlig. Jag i fosterställning med hög feber, utmattad och utslagen framför ugnen… Ni vet redan att jag har tre barn, två pojkar och en flicka. Min förstfödde tycks ha all världens kaos i sin lilla kropp och knopp. För den nyfikna så har han diagnoserna adhd, tvångssyndrom, autism och utvecklingsstörning. Nu troligtvis även epilepsi. Tidigare har jag sagt att det är hans styrkor men jag ljög. Det är bördor som tynger honom, stressar och pressar honom. Och oss andra i familjen. Innan ni säger nåt om hur bra LSS osv är bespara mig era falska sanningar för ingen jag talat med i samma sits får den hjälp de faktiskt behöver för att inte deras barn och familj ska gå under. Samma gäller oss. Nu har även vår yngsta fått diagnosen adhd. Jag själv är under utredning för adhd, depression & ptsd. Livet leker, heja! Min egna Picasso har målat detta fina verk! I söndags gjorde jag mitt sista stora arrangemang, Glamation day. Mitt avsked till industrin och en kamp jag dedikerat fjorton långa och tunga år till. Trots motgångar under dagen lyckades vi göra ett fantastiskt arrangemang med många viktiga element som lyftes. Jag är enkelspårig så ni kan gissa er till att fokus var mångfald och inkludering. Är du nöjd, undrar de flesta jag talat med. Ja, jag är nöjd men nästa års show kommer att utföras på annat sätt. Innan min avgång ifrån min verksamhet ska jag utforma en action plan med notiser från i år. Jag kan helt klart säga att mat delen kommer utföras utan hänsyn till andra än kvällens schema. Seminarierna kommer även dom att ske på annat vis. Utställarna från i år är magiska och jag hoppas de medverkar nästa år! Likaså modellerna, vilken styrka och juryn var inte sämre dom heller. Wow! Foto taget av Katriina Mäkinen på vinnarna av Signature look 2018 Men jag är trött. Trött på att kämpa i motvind både hemma och i jobbet. Man kan tro att det vore enkelt att jobba för mångfald och inkludering men det är ett konstant stångandes. I tid och otid. Vi går två steg fram och tyvärr tre steg bakåt just nu. Inte LeNoir som verksamhet utan vi, människor i detta land och framförallt i denna bransch. Det tar på mig och jag måste fylla min tank eftersom jag känner att jag inte har mer att ge. Jag har gett allt jag kan och förmår. Nu måste jag kliva åt sidan och låta andra föra kampen vidare. För den tar inte slut bara för att jag försvinner. Nej den lever kvar, och behöver nytt blod som för oss ur det hål vi sakta ramlar tillbaka i. Och jag har försonats med verkligheten av att stå vid sidan om denna strid för nu. Mitt fantastiska team gör det möjligt för mig att känna mig trygg i mitt beslut. Dom är de ni bör tacka i era inlägg och tankar! Old but gold! Jag själv ser detta som en andra chans till att ta tag i saker jag länge velat göra men inte kunnat. Som att skriva en (flera!) bok, artiklar till Blogozine och krönikor till Signature reports. Lära mig nya saker, som att köra bil, mma, inredning eller nya skönhetstermer. Vara hemma mamma, bygga lego, torka snor och baka kakor till klassträffar. Eller en sån enkel sak som att kunna hälsa på vänner, familj och mysa med mig själv på mitt favvo fik! Bild lånad av Bröd&salt, som fyi har de godaste kakorna ever! Jag är bitter & less just nu. Vilket kanske hörs i min ton i detta inlägg. Men jag är självklart även hoppfull för framtiden och vet att med er vid min sida kommer jag hitta mig själv igen. Men starten av denna resa behöver jag göra själv och därför kommer jag skärma av mig, vara ”dryg” och inte svara på allt. Tacka nej till saker jag känner att kroppen inte orkar med även om jag gärna vill få inbjudan. Jag kommer bita ifrån när ni kräver av mig utan förståelse för min rådande situation och jag kommer göra detta utan skam eller skuld. För jag hoppas att ni innerst inne förstår mig och mina skäl till detta. Tack för ert stöd under mina många hittepå och all kärlek ni ger mig. Vill ni följa en mycket tråkigare Aysha så är ni välkomna att göra det på min nya Instagram som ni finner om ni söker på mitt riktiga namn. Vi låter Aysha vila ett tag, hon checkar härmed ut.
