Livet. Ibland blir det inte som man tänkt sig och allt går åt skogen. Lite så känns det just nu med det politiska läget i Sverige och jag är helt ärligt inte chockad, längre. "Hur kunde detta ske" är en fras jag hört gång på gång den senaste månaden och jag ska berätta hur det kunde ske. Vi har som ett kollektiv missat och helt misslyckats med att hörsamma folks rädslor och se deras livssituationer för vad de är, oavsett vilka de är. Situationen suger och folk kämpar, till vänster lixom höger. Svarta som vita. Människor har tappat hopp, tilltro och respekt för såväl sig själva, sina medmänniskor och framförallt för oss politiker. Det är vad som har hänt. Vi, politiker, beslutsfattare och media har misslyckats med att istället för att spä på rädslorna värna om hoppet. Vi har varit bäst i klassen på att vara sämst, grattis till oss. Grattis till alla oss som säger oss vilja mer, bättre, tillsammans för varandra. Vi har lyckats med att misslyckats ena, lyssna och ta in vad folk ser som kärnproblemen i samhället. Vi har lyckats med att misslyckas förstå att vi inte behöver hålla med men vi behöver lyssna och ta in, skapa utrymme och framförallt bjuda in. Grattis till oss.Och förlåt till alla svarta, muslimer, queer, kvinnor och framförallt barn som kommer leva i ett fyraårigt kaos och total avsaknad av kärlek till sin näste. Förlåt till alla er som inte ens kommer kunna känna er trygga i landet ni flytt till för att få just trygghet ifrån regimer som kräver något så lulligt som vandel, förlåt för att ni nu ska avkrävas exakt samma sak i förgångslandet Sverige. Förlåt till alla barn som drömmer om stora drömmar där inte ens fantasin sätter stopp för det ni tror och hoppas kunna bli! Förlåt för att ni nu ska få ännu mer ojämlika skolor, oavsett om de är privata eller kommunala så kommer de att kraftigt begränsa era möjligheter i livet för att vi vuxna inte är vuxna nog för att sätta oss runt bordet och dela systerligt. Förlåt till alla kloka generation x, ert slit och era erfarenheter ger er inte mycket att hänga varken en gran eller Eid presenter. Vad får ni ens? För ni får ju verkligen inte bättre vård, livsvillkor eller något som är värdigt allt ni har gett världen. Förlåt till alla mina svarta, muslimska, judiska och queer syskon. Förlåt till alla mina indigenous syskon. Vi är väl kanske de största förlora i detta, förlåt som fan för allt vi kommer uppleva och behöva mota bort gånger tusen. Inte ens våra så kallade trygga rum är trygga, men then again har dom någonsin varit det? Kommer vi någonsin hitta ett tryggare rum, existerar de ens eller är de lika overkliga som förnuftet hos icke rasisterna vi möter dagligen?! Åh fyfan va många förlåt som krävs för att det här ska kunna bli bra igen. Förlåt!
