Nemän på riktigt. Visst håller ni med mig, varannan vecka mammaliv suger?! Vart tar dagarna vägen? Aktiviteterna? Rutinerna? Hälsosamma matvanorna och hur blev läggdags efter midnatt? Så inte ok. Jag protesterar mot varannan vecka konceptet! Jag hittar däremot alltid sätt att få hit dom, allihop! Sessan va på mitt jobb i veckan eftersom hennes fritids är stängt. Märkte inte att hon tog denna bilden haha! För snart två år sedan skilde vi oss, jag och Ous. Kan ha varit det bästa vi har gjort för vår relation, och för oss själva. Sån frid det gav oss, konstigt nog är vi närmre varandra nu än någonsin. Vi är mycket bättre föräldrar nu också när vi inte konstant är missnöjda med varandra. MEN skilsmässan kom också med en baksida som jag faktiskt då inte riktigt förstod hur det skulle påverka mig personligen. Det här med att inte se barnen varje dag, smyga in i deras rum när dom sover och be för att dom bara drömmer bra drömmar. Även morgonbråken ekar i sin tomhet, läggdagskaoset också. Värst av allt är nog skammen som kommer efter att deras pappa har hämtat dom och man för en dag eller två tänker ”åh så skönt med egentid”. Den skammen sitter hårt resten av veckan och går över till en ångest som gör att i alla fall jag bedövar det med mer jobb, mer framgång, mer allt som gör att jag inte behöver vara hemma så många timmar innan jag måste lägga mig. Hur gör ni som också är varannanvecka föräldrar? Känner ni igen er? Tröstade mig själv med en lite lyxigare söndagsfrukost i min ensamhet idag. Recept på mina smarriga veganska pannkakor hittar ni här. Idag har jag passat på att måla naglarna med favvo lacken Rubin från Idun minerals. Gick upp, gjorde kaffe, värmde pannkakor, hämtade mitt favvo nagellack och la mig sedan i sängen igen och kollade på film. Tyckte jag förtjänade en seg start idag. Well. Dags att göra det sista fixet här hemma innan det bär av mot kusin kalas och dom små ÄNTLIGEN kommer hem igen. Kan man begära ensam vårdnad bara för att man inte vill sakna sina små????
