Denna bilden togs spontant av Daniel Stigefelt när vi gosade under vår fotografering för Årets Mama. Älskar den sååå mycket, den fångar oss på djupet! Många frågar varför man sällan ser min äldsta i mina medier. Det är inte så komplicerat, han bor inte hemma så då är det svårt att få med honom på kort. Vart bor han då, tänker ni nu. Han bor på ett barnboende som det kallas. Det är alltså ett boende för barn som omfattas av LSS. Alltså barn med funktionsvarianter som av olika skäl inte kan bo hemma. Det kan vara allt ifrån att deras dagliga omvårdnadsbehov är så pass omfattande att en förälder inte kan ta hand om barnet utan hjälp. Eller att barnet eller andra i familjen far illa av att barnet bor hemma. Vad jag vet så kan barn som exempelvis skulle fosterhemplacerats men omfattas av LSS alltså istället bo på ett barnboende för att barnet som sagt har större omvårdnadsbehov. Vår pojke bor på barnboende av flera skäl, den främsta för att han behöver konstant tillsyn som blir svårt för oss att ge honom. Men också för att han med sina diagnoser (npf mfl) och puberteten blev väldigt aggressiv och tog ut sin ilska på oss i familjen. Han behövde ett uppvaknande och framförallt en omstart, och det fick och får han på boendet. Där får han verktyg av den fantastiska och kunniga personalen som tar väl hand om min skatt. Han har vuxit något otroligt under tiden han har bott där, och fått mer insikt i sig själv, sina diagnoser och omvärlden. Även om jag först motsatte mig att placera honom på ett barnboende så kan jag idag se tillbaka och känna att jag fattade rätt beslut för Nas och oss andra. Även om jag varje dag saknar att ha honom här och ibland gråter av saknad så är det här det absolut bästa för alla oss.
