Hej Siri, spela Its all bout the money och låt mig påminna mig själv, några miljonärer och miljardärer som kommer läsa detta att fler behöver tillgång till kapitalet om vi någonsin ska nå jämlikhet och trygghet för alla! Detta inlägg har skrivits i två delar, direkt efter händelsen som det skrivs om och nu, någon månad senare. Igår var en intressant dag, jag har nog fortfarande inte processat den riktigt och bara det faktum att jag behöver det är illa. Samtidigt som jag hade en fantastisk dag från start till slut på alla sätt så kan jag inte skaka av mig känslan av malplacering. Oavsett i vilken av mina många roller jag befinner mig så är känslan där, den av oro att bli avslöjad. Synad in i sömmarna för att jag har ”fuskat mig hit”, inte alls kan och är det jag påstår mig kunna och vara. En imposter och hela rummet ser på mig som om dom vet exakt det! Några av er kvinnor som läser detta lär känna igen sig. Många fler poc kvinnor vet exakt vad jag pratar om. Det är en hemsk känsla och den följer en vart man än går och vad man än gör. Det är jul snart, allt jag önskar mig är självförtroendet av en vit medelålders man och visdomen hos en Gambiansk mormor. Ge mig det, och mitt liv, mina barns liv och många andras liv hade sett helt annorlunda ut redan innan nyår. Min dag var som sagt fantastisk men med många motsatser och nyanser. Lite som jag själv. Jag började min dag med distansjobb för MKC, jag försöker skapa mallar för olika saker och göra listor på intressanta människor och organisationer i Botkyrka och Stockholm överlag. Från det fortsatte jag med fix och trix till pjäsen på Dramaten som jag gör mask och kostym för via NBTS. Upptäckte söder och deras mysiga caféer. Visste ni att Mariatorget och Södra station ligger på gångavstånd, klart ni gjorde det är bara jag som inte kopplar sånt! Well well. Jag intervjuade också kusinduon Fanna och Amie från Raseriet. Det blir min första artikel för Elle magazine som är en del av Aller media. Så sjukt kul, overkligt också! Trots sjukt hektisk schema igår så hann jag promenera en hel del, jag älskar ju att upptäcka saker, platser och samband. Mellan min tågresa hem och fram tills dess att jag började sminka mig för nästa grej minns jag helt ärligt inte vad jag gjorde. Jag var så fullmatad av intryck redan men jag tror att jag kan ha somnat en stund på soffan. Oklart. Jag tänkte ta t-banan in till stan men kom på att jag inte har en aning om vart jag skulle och orkade inte irra runt och leta och riskera bli sen(are) så det fick bli en Bolt in till stan. Jag och min chaufför, som också var från orten, var lika osäkra på om jag hamnat rätt när GPSn visade att vi va framme. Det va äkta igenkänning när han sa gå in och titta om det är rätt annars är jag här och kör hem dig, brodern tänkte inte låta mig hamna i nån get out situation själv inte! Snubben hade en fet playlist btw, sån gansterrap som dom tydligen ska utreda för att den kan göra människor kriminella *facepalm emoja hela riksdagen*! Igår var jag the real life ghetto Cinderella, men jag lämnade ingen glassko utan gjorde en Robin Hood och raggade kapital till orten. Om ”vad vore väl en bal på” Stadshuset var en grej så var gårdagens DI gasell gala hela grejen and then some. Yup, no cap. Det betyder ingen lögn för er som inte hängde med. Well, gumman var på Stadshuset och lärde sig allt om vem som är vem och hur mycket dom har på kontot. Google is your friend, check on her often! Det jag däremot bara kunde lära mig genom att faktiskt vara på plats är hur vissa, väldigt många, ändå vill göra ”rätt” och mer men inte alltid vet hur eller vågar be om hjälp. Och det är ett problem som kommer drabba oss alla i slutet av dagen! Jag insåg också på nytt att så många fler måste checka sina biases och privilegier och att det gör skillnad när en väl vågar göra det. Caroline Farbergers första instinkt när hon fick en åtråvärd inbjudan till Dagens industri gasell gala var att bjuda med en nära vän. Helt ok, så tänker vi alla! Men det Caroline gjorde näst var att stanna upp & tänka om, vad händer om jag istället bjuder in någon som inte ser ut och är som jag men borde få tillgång till mer. Tänkt, sagt & gjort, inbjudan gick istället till mig via bästaste Deqa och som det gav precis allt vad jag tror Caroline ville att det skulle ge! För även om det var väldigt obekvämt så var det också otroligt motiverande och det mest tack vare Caroline men också de fantastiska kvinnorna och mannen vid mitt bord. Givande och djupa samtal, över en trerätters helt klart värdig denna Queen af Orten! Jag har suttit på detta inlägg ett tag, mest för att jag ville göra klart resan som kom av händelsen. Men också för att jag själv har behövt hålla fokus, landa och slutföra saker utan allmänhetens ögon på mig. Men jag känner mig äntligen redo att dela med mig och allra mest vill jag ju säga tack till fina Caroline. Så jag avslutar inlägget ett tag efter det egentligen skrevs med att tacka Caroline som vågade stanna upp och tänka om, vad händer om. För exakt det hände och Carolines ändrade tankebana ledde till att jag introducerades till Almi i precis rätt tid. Rätt tid för vad undrar du nu, jo det ska jag berätta om några dagar. Men tills dess, be like Caroline. Världen behöver fler som denna powermänniska!
