Min relation till feminismen har aldrig varit smärtfri. Jag har alltid haft en väldigt stark känsla inom mig att min röst är stark och vare sig folk har bett om min åsikt eller inte så har jag levererat den. Men med tiden har jag förstått att det varken är självklart eller tryggt att stå för alla kvinnors lika rättigheter och friheter. Det finns många åsikter, världsbilder och perspektiv som gör att feminismen tolkas otroligt brett och det får mina tankar att skena iväg. Hur kan något så enkelt och självklart tolkas på så många olika sätt? Jag har varit med om mycket i mitt liv och det har gjort mig både stark och svag. Livet kommer aldrig kunna slänga något längs min väg som jag inte kan hantera eller överkomma. Min själ har härdats både som ett resultat av mina egna erfarenheter och som ett resultat av alla kvinnor innan mig som är anledningen till att jag existerar idag. Jag känner deras styrka inom mig lika väl som jag känner min egen och mina systrars. Och jag är också svag och har brister. Jag är ömtålig och osäker. Jag älskar det här hos mig. Jag älskar att jag är så fullkomligt ofullkomlig. Som svart kvinna har många haft svårt att se det här. Många ser frågandes på mig och vet inte vart de ska placera mig och oftast är det lättast att placera mig i det arga facket. “Åh nej, nu kommer hon igen. Hon med alla åsikter”. Ja, precis, det är jag med alla åsikter. Jag har alltid haft en massa åsikter. Det betyder inte att jag är arg. Och att jag belyser detta betyder heller inte att jag är svag. Det det däremot betyder är att jag är passionerad, frispråkig och stark nog att stå upp för mig själv. Jag har aldrig bett någon använda silkeshandskar när de bemöter mig. Tro mig, jag har redan varit i helvetet och tillbaka så det finns inga silkeshandskar i världen som är tåliga nog att hantera mig. Jag riktar ljus mot fördomar för att DU kanske behöver putsa DINA glasögon. Jag vill att du ser mig för den jag är och inte den du TROR att jag är. Jag är stark, jag är svag och jag är allt däremellan. Jag är inte ensam om att yttra de här orden och tyvärr ser jag hur just detta budskap ofta beskrivs som en slags offerkofta av röster som inte vill acceptera andra människors erfarenheter. Det pratas mycket om det extrema klimatet på sociala medier men ingenstans ser jag att samma röster som klagar också stannar upp och tar in vad andra har att säga. Egon blåses upp och den egna vägen är den enda som anses vara rätt. Allt annat ifrågasätts och misskrediteras som svagt, gnälligt och som ett tecken på cancel culture. Nej, att jag vill få min röst hörd och mitt budskap rätt tolkat är inte samma sak som att vilja omvända någon annan. Det har absolut ingenting med den andra personen att göra utan har bara med mig att göra. Och problemet i det här är att viktiga begrepp ofta tolkas väldigt fritt. Cancel culture är varje gång demokratin utnyttjas till att rätta till orättvisor som skapats av människor som bara sett till sina egna intressen. Censur skriks det så fort någon säger emot. Och när någon annans argument är starkare är det lättare att blocka personen än att lyssna på och ta in budskapet. Vi har länge levt i en patriarkal, vit och kapitalistisk värld och det är ett faktum att detta inte gynnar varken kvinnor, BIPOC’s eller transpersoner. Att vilja skifta maktbalansen så den är mer jämnt fördelad genom att belysa problem och motarbeta dem bör vara en självklarhet och bör aldrig någonsin avfärdas som svagt. Tvärtom finns det en styrka i att stå upp för sig själv, en styrka vi alla ska vara stolta över. Jag kommer att fortsätta kämpa för mer kärlek, mer förståelse och ett mer jämlikt och jämställt samhälle. Jag kommer fortsätta rikta strålkastarna mot orättvisor och säga ifrån när jag inte gillar hur någon behandlar mig. Och jag förväntar mig verkligen inte att alla kommer att gilla det. Tvärtom kommer det svida i mångas ögon. Men medan den lilla, lilla gruppen människor skriker sina röster hesa kommer jag stå stadigt på mina ben, lika stark, svag och fullkomligt ofullkomlig som innan. Och drivkraften att fortsätta på min väg får jag av den stora, stora grupp människor som lyssnar och sprider vidare den kärlek jag har i hjärtat för de alla. Oavsett hur stort ett ego är så är det otroligt ömtåligt. Men kärlek, empati och förståelse är starkt och bestående. Vilken tur i oturen vi har.
