Idag den 1:a mars är det den internationella dagen mot diskriminering som instiftades av FN (UNIDAS). Denna dag raderar ej diskriminering som fenomen per automatik, men vi kan motverka den genom att tala om eller ha diskussioner om diskriminering då det ökar kunskap som gör att vi vet hur vi bör agerar när vi blir utsatta för- eller bevittnar diskriminering. [caption id="attachment_485" align="alignnone" width="5760"] Lär dina barn att människor är som en ask med färgpennor, alla behövs för att få en fantastisk teckning som fångar alla känslor, tankar och färdigheter barnet har lyckats fånga i sin målning! Photo by Markus Spiske[/caption] Hur vet du om du eller ditt barn har blivit utsatt för diskriminering? Detta kan vara knepigt att veta och många som utsätts för diskriminering inser inte själva att de utsatts för det. Men lagen är tydlig: ”1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lag (2014:958)". Det betyder att om du eller ditt barn har missgynnats pga ex kön, ålder, ursprung, en funktionsvariant eller liknande så har ni utsatts för diskriminering. Jag som bor i Tensta har flera gånger diskriminerats pga fördomar om hur människor som jag förväntas vara. Första gången vi ex ansökte om olika LSS insatser fick vi sagt till oss att ”bara så ni vet kommer ni inte få någon hjälp för alla här fuskar och vi beviljar inte insatser till er”. Aha tänkte jag, så läkare, psykolog, habilitering mfl är i maskopi med oss alla då eller? En annan grej är när jag bestämde mig för att bära hijab för många år sedan och en brukare inte längre ville ha kvar mig pga det. Mina chefer sa dock ifrån och sa att det inte är ok och att dom inte tänkte sparka mig. Den gången fick jag uppbackning men jag har tyvärr också förlorat jobb pga att jag bar hijab ett tag. Och vet många som fortfarande idag drabbas av diskriminering av det slaget och andra sätt. Så hur kan vi lära våra barn att bli bättre än oss själva, dom är ju trots allt framtiden?! Tänkte att jag delar med mig av mina fem tips för hur du pratar med dina barn om diskriminering. Listan funkar dock egentligen på alla skulle jag vilja påstå! 1. Exemplifiera med saker dom kan relatera till, ex saker som drabbat andra barn. Jag pratade nyligen med mina barn om Zipporah, en 12årig flicka som varit försvunnen i över en månad utan att polis eller annan myndighet brytt sig om att söka efter henne. Vi jämförde det med ett annat barn som fick en stor sökinsats och medial uppmärksamhet. Dom fick prata fritt kring det och ge sina synpunkter innan jag kasta ut lite frön för och se vad det gav för skörd. Barnen kom fram till att ALLA BARN ska sökas efter oavsett ålder, kön, hudfärg och vilket språk man talade. Deras lösning är att föräldrar hjälper till eftersom att ”ni föräldrar förstår hur det känns om ett barn skulle vara borta och då vaknade vill ha deras hjälp”. 2. Låt barnen komma med lösningarna! Något vi vuxna ibland missar är att barn är fantastiska problemlösare, dom kan komma på de mest genialiska och ENKLA lösningarna på komplexa problem. Låt barnen tänka lite och klura ut en lösning som ni sedan testar i ett rollspel så får dom också utvärdera om deras lösning funkade eller behövs tweekas lite. 3. Lär dom lita på sin magkänsla, tidigt. Vi kommer inte alltid kunna vara med våra små, så är det och ju tidigare vi ger dom verktyg för att själva kunna fatta beslut desto bättre. Och magkänslan är något av de mäktigaste verktyg vi har och något alla har tillgång till. Jag tror att hade människor tidigt lyssnat mer på sin inre röst så hade vi haft en lite bättre värld. Barn är så oskyldiga att deras tankar omöjligt kan vara nersolkade av annat än godhet, hjälp dom utveckla det goda inom dom och se deras egna godhet. 4. Döm inte, lär om! Det kommer bli fel, ingen är perfekt. Och då är det viktigt att vi inte dömer barnen utan istället talar om på ett konstruktivt sätt vad och varför det blev fel och hur man kan göra om och göra rätt. Missförstå mig rätt, man ska hållas ansvarig för vad man gör och inte men vi är på tok för hårda mot barnen ibland och det kommer snarare skrämma dom till att både våga testa sina tankar och tala om för oss när det blivit fel. Trust me, I learned this the hard way! 5. Våga ta hjälp i ditt hjälpande! Vi vet att våra föräldrar inte är perfekta men ändå verkar vi tro att vi skulle kunna uppnå någon slags perfektion för att vi ”inte är som våra föräldrar”. En sån tankebana är skadligt för våra barn men ännu mer för vår personliga utveckling. Jag älskar att be om råd även om det definitivt är svårt att göra det så gör det. Ibland behöver även den som ska hjälpa en liten krabat hjälp på vägen. Våga be om hjälp om du tycker något är svårt att göra eller förklara, unna er det! Skulle du vilja gå en kurs i hur du exempelvis lär dina barn att tänka och agera antirasistiskt så får du gärna kika in på min Instagram @iamayshajones där jag snart kommer gå ut med info om en kurs för föräldrar och andra som har nära kontakt med barn och unga.
