Black Friday, jul, nyår, överallt trycker företag på att det nu är dags att konsumera som aldrig förr. Jag vet att det är lätt att tappa bort sig i hysterin men snälla låt oss inte glömma de viktiga siffrorna i denna hets. När vi nu uppmanas till överkonsumtion är det ännu viktigare att vi lägger fokus på siffror som har en mening. Jag behöver inte mejl och sms om olika reor. Nej tack, det enda jag vill ha rea på just nu är hat, hot och våld mot kvinnor och barn! 23 % av unga kvinnor i Sverige har varit offer för våldsamma relationer. Det är otroligt skrämmande siffror och tyvärr har jag varit en av dom liksom många av mina vänner. 1 av 3 kvinnor utsätts för sexuella övergrepp eller övergrepp i världen. Den farligaste platsen för en kvinna är hennes eget hem och i 12 länder, till denna dag, går en våldtäktsman fri om han gifter sig med sitt offer. 120 miljoner flickor (1 av 10) runt om i världen har blivit våldtagna eller på något sätt utsatta för sexuella övergrepp!Under 2019 anmäldes cirka 23 000 fall av sexuella övergrepp i Sverige, 8 820 av dessa var våldtäktsfall. Antalet övergrepp på kvinnor och flickor förväntas också öka under pandemin! Att så många svenska företag alltmer väljer att haka på denna trenden är oroande för ett land som Sverige. Vi ska vara bäst på analys, jämställdhet och rättigheter av olika slag. Men än en gång krakelerar den svenska målbilden och vi fortsätter apa efter storebror USA. Som om det vore ett bättre ideal att se upp till! Stödet till kvinnojourer och utsatta halkar efter och våra politiker lovar mycket men ändå är allt vi hör om nya dödsfall där offret är kvinna och förövaren nästan alltid man. I samband med Orange day, dagen instiftad av FN 2008 för att belysa våldet mot kvinnor och flickor infaller på Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor som instiftades av FN:s generalförsamling år 1999, har min dm på Instagram och Facebook svämmat över med kvinnor som berättar sina historier om ett liv på flykt, i våld och hur maktlösa dom varit och är inför deras tragiska öden. Öden som vi som ett kollektiv bidragit till genom att inte kräva deras rätt till trygghet. Kräva deras barns rättigheter till ett liv utan att tvingas leva med sina förövare och utsättas för dubbelt trauma! Sveriges lagstiftning och skyddsnät är en skam för feminismen och den (för) stora rättvisekostym vi bär. Och jag har tröttnat på att tyst vänta och hoppas på att en förändring sker, det är upp till oss kvinnor och feminister att skydda såväl oss själva som våra systrar och allas barn från patriarkala strukturer som är skapta för att hålla oss i kuvade köket!
