Häromdagen postade en känd profil ett inlägg på sin blogg och sina andra kanaler om mobbning. Jag stödjer verkligen hennes önskas om en skola där inget barn blir mobbat, men i hennes sätt att uttrycka sin önskas gör hon mer eller mindre samma sak själv. Om inte värre. Och här är det jag har att säga till henne och alla som inte ser problemet i hennes inlägg. Jag beklagar, verkligen, att din son behöver höra massa glåpord och mobbas i sin skola. Jag känner med honom. Jag fick också höra glåpord och min kropp har fått ta emot många slag. Den gör det fortfarande. Men till skillnad från dig och din son, har jag inga privilegier som jag kan gömma mig bakom och säga att att jag inte hatar vita och det kommer aldrig spela någon roll om min pojkvän är vit svensk för redan vid rubriken bestämde du och alla som dig att jag hatar er. Och skulle så vara fallet har jag all rätt att göra det, både historien och forskningen stödjer mig om jag skulle välja att hata dig/vita. En vit kvinna med alla dina tårar som just nu skriker att du inte är rasist men ändå använder en retorik som om den vore hämtad direkt ur Jimmy Åkessons mun. En vit kvinna som i all rätta vill skydda sitt barn, jag stödjer dig i det. Önskar du stödde mig genom att inte använde ord som gör att jag inte kommer kunna skydda mina. Att inte vara rasist men använda rasistisk retorik ÄR rasism. Oavsett hur din son behandlas av andra barn så är det rasism. Och nej, det ni upplever är inte omvänd rasism för den existerar inte. Jag önskar ibland att den gjorde det för ibland när jag läser texter som dina tror jag att en ”tillbaka kaka” är det enda som kommer få er att förstå vad rasism faktiskt är. Det din son får uppleva är hemskt och oacceptabelt, wallah jag känner med dig som mamma. Och jag känner med din son som utsatt för dessa hemskheter, de har drabbat mig med. Jag beklagar djupt det han går igenom och hoppas skolan tar itu med mobbningen, men det är inte rasism. Du verkar inte veta vad rasism är så du ska få en förhandsvisning av min kommande kurs Antirasism i teori och praktiken. Den är trots allt inspirerad av människor som du, ni som inte är rasister. Och ni som har ”utlänningar” som partners. Vem säger ens så ”min i-ordet”?! Alla kårar i mig rös, trodde jag hamnat på en blogg för en SDare som hamnat på obestånd med Herr Varg i fårakläder och behövde save face men inte fattat att ibland är tiga guld. Som ”utlänning” fick jag i alla fall lära mig att har man inget bra att säga är det bättre att vara tyst. Och som svart kvinna och svart mamma fick jag snabbt lära mig att så fort jag eller mina barn gör något ont döms vi pga vår svarthet. Och tro fan att varje gång vi gör något bra så är vi inte som dom där andra, du vet ”utlänningarna”. Första gången jag utsattes för rasism så var det på ett språk jag anammat som mitt men dom orden som haglade dagligen i skola , på fotbollsplanen och på gatorna jag gick var allt annat än svenska. Till slut lärde jag mig att svenska är lika med aldrig mitt språk, oavsett hur väl jag talar det eller om jag slänger in lite gammelsvenska för att få extra plus i kanten är jag alltid på minus. Du inleder din text med att fjärma av dig från de barnen som utsätter din son. Du vill poängtera att det är ”utlänningar” som utsätter honom. Resten av texten följer den tidigt satta tonen. Men du är inte rasist och absolut inte främlingsfientlig, viktigt att du får det sagt. Jag känner att du tycker det är viktigt, ditt budskap når fram även om det är falskt. Speciellt när du med alla andra rader i din text agerar just så, rasistiskt och främlingsfientligt. Men du är inte rasist. Inte främlingsfientlig heller, Gud förbjude! Det kan du inte vara, för din sambo är ”i-ordet”. Du umgås också med en skara ”utlänningar”. En hel cocktail av araber, kurder, afrikaner och till och med ölänningar. Heja dig! Heja dig, alla dina alibis till vänner och ”din i-ordet”. Jag skriver i-ordet för att det ordet precis som n-ordet använts för att avhumanisera och kolonialiserade ursprungsbefolkningen i Amerika. Visste du det? Jag vet att du gör det för jag har flera människor som skrivit till mig om hur du blockar dom när dom försöker förklara detta för dig. Människor som själva drabbas av kaoset som kommer med vithetsnormer, inte rasister och er som inte är främlingsfientliga. Människors vars kultur blir till er halloween kostym och spektakel i tid och otid. Du har rätt i en sak i alla fall, det är tufft i förorten. Vi har barn som skjuter ihjäl varandra allt i en jakt på snabba cash så dom kan förse barn i innerstan med det vita guldet när dom ska på fest och vill twerka till den senaste Cardi B låten. Pappas kort betalade och betalar för en get out of jail free pass. Mammas vita tårar kommer till undsättning när samhället kollektivistiskt enbart beskyller barnen i förorten för kaoset. Mammorna i förorten önskar att allt deras barn fick höra var kelb. Och att skotten var nävar som bara lämnade ytliga sår istället för död och mer död. Du har definitivt rätt i att det är tufft i förorten. Många vill flytta härifrån men har inte den lyxen. Mammorna här bokstavligen river upp rötter och flyttar sig själv och barnen tvärs över landet och haven för att ge sina barn en ärlig chans. Om dom kan. Vännerna på gatan, drömlägenhet och allt det där är minsta prio när det väl gäller. Men för de flesta finns varken jobb eller bostäder för den lyxen att ens flytta länge ner på samma gata. Fina du, du har rätt. Det är tufft i förorten, för kommer du ifrån förorten och är en ”utlänning” är många av dina chanser rätt så körda innan du ens gått ur gymnasiet. Dvs om du går ut gymnasiet. Förvänta dig inte heller att få gå i en skola nära dig för alla skolor i förorten stängs, en efter en. Fritidsgårdarna med. Så det innebär att du nu måste gå i en skola där varje steg du tar för dig in i rum och miljöer där du konstant kommer att påminnas om att du inte hör hemma där, du är ju en ”utlänning”. I förorten och egentligen vartsomhelst kan icke-vita barn försvinna spårlöst i flera månader utan att någon bryr sig eller gör något. Och jag önskar av hela mitt hjärta att du hade fel om hur tufft det är i förorten. Det finns nog inget jag hellre hade önskat än att du hade fel om hur tufft det är i förorten. För de ensamkommande barnen som behövt fly hur och många hamnar i Märsta där du bor. Dom önskar nog också att du hade fel. Men dom svenska bomberna som haglar världen runt har lett dom hit. Men tro inte att dom är här för att dom vill utan det är onda måsten. Humanitära måsten. Och du har rätt att vilja skydda din son, jag vill också skydda honom. Men sättet du gör det på är fel. Otroligt fel för det lägger inte synden och skammen där den hör hemma. Hade du varit antirasist och inte bara ”inte rasist” hade du vetat det. Och framförallt förstått att din retorik är rasistisk, den upprätthåller andras rasism och göder mer rasism. Låt oss istället kämpa för att din son och alla våra söner ska få en trygg skolgång och tillvaro. Jag gör det gärna med dig, jag tar gärna första steget och ringer rektorn på din sons skola. Om du vill? För din son har rätt att alla sluter upp bakom honom och för honom. Detta trots hans mammas påstådda icke rasism och främlingsfientlighet!
