Jag är en människa som gillar att ta diskussioner direkt med de jag har ett problem med. Jag tycker det är hälsosamt, viktigt och det stärker både oss och våra relationer och förhoppningsvis ”systerskapet”. Därför är jag otroligt trött på att ens behöva skriva den här texten, men jag är en offentlig person och när jag blir kritiserad i det offentliga behöver jag tyvärr också ”försvara” mig i det offentliga. För tro mig, jag har mycket bättre saker för mig än att sitta på den här sandlådenivån och peka finger åt vem som hade den röda hinken först. Men nu har alltså den vita feminismen återigen vaknat till liv. Jullovet är slut, igår var första arbetsdagen för många och det är som att polletterna trillat ner och kreti och pleti insett att, “Hmm.. Jag har inget content.. Vad ska jag lägga upp idag? Jag vet! Jag trycker på några av Ayshas knappar, det ger effekt i sociala medier”. Jag är ett lätt byte för den som vill ha hype, jag har fattat det och delar gärna med mig av strålkastarljuset om det kan sätta mat på bordet även till vita feminister. Call me a saviour om ni vill! De som följer mig vet att jag och mina fellow influencer sisters blev kritiserade för inte så länge sen av kära Cissi Wallin. Har du missat det så kan du uppdatera dig här. Nu är det alltså samma person som återigen kommit på att jag är problematisk och känner ett behov av att diskutera det. För sig själv. På sina stories. Utan att prata med mig först. Och utan att ge mig en chans att svara. 0 poäng till feminismen där, tack Cissi Wallin. Cissi lyfter flera poänger som hon kopplar till mig, bl a pratar hon om yttrandefrihet och att våga vara fri att tänka själv. Hon beskriver det faktum att hon blev kritiserad som ett “polisande” som inskränker på demokratin vilket är väldigt high and mighty tänkt när yttrandefriheten faktiskt är ett förhållande mellan stat och individ. Det var så sist jag kollade i alla fall men med tanke på hur svensk politik sett ut så vet man aldrig! Att jag var kritisk mot Cissi är faktiskt bara precis det, jag var kritisk. Det är inte ett slag mot demokratin för Cissi är inte staten. Cissi är en offentlig person, en opinionsbildare och en kollega. Jag tycker personligen att jag har ett ansvar som offentlig person. Jag har ett ansvar mot andra kvinnor, mot andra svarta, mot våra unga, m fl. Mitt ansvar ligger i att inte försämra livsvillkoren för andra. Jag är inte på något sätt perfekt men jag försöker sköta mitt arbete på ett sätt så att det inte slår tillbaka mot andra människor som kämpar med att försöka sätta mat på bordet. Därför tycker jag också att mina kollegor i branschen har ett ansvar mot våra medmänniskor att tänka till innan man yttrar sig. För det är det här som är ett otroligt stort problem med vit feminism, något jag påpekat flera gånger om under mitt liv; vit feminism innebär att kämpa för sina rättigheter på bekostnad av andra kvinnor, främst BIPOC-kvinnor och transkvinnor. När en vit man tar för sig och styr mot ett mål utan att se på vilka han trampar på längs vägen är det inget som förvånar mig, men när vita kvinnor gör det blir jag faktiskt sårad. Det här är kvinnor som själva är i underläge samtidigt som de sitter på makt att kunna lyfta sina utsatta medsystrar men som ofta inte gör det för att de VÄLJER att inte lyssna när vi beskriver hur vår vardag ser ut. Känner du dig illa till mods för att jag ifrågasätter dig? Grattis, du är privilegierad. Jag är en svart mamma från orten. Jag kämpar med att i första hand hålla mina barn vid liv, i andra hand öppna dörrar åt dem för att ge dem förutsättningar de annars inte hade haft, i tredje hand hjälpa dem att bli framgångsrika, i fjärde hand hjälpa mina syskon i förorterna som behöver kämpa fyra gånger så hårt för att nå samma framgång som vita människor från privilegierade områden, i femte hand höja min röst varenda gång jag blir åsidosatt och ignorerad när jag söker vård, när jag sitter i möten, när jag blir en måltavla för folk som inte tycker om att föra diskussioner med mig face to face trots att jag gett dem den hövligheten tidigare, osv, osv, osv. Jag har inte privilegiet att känna mig illa till mods bara av att jag blir ifrågasatt. Det är snarare vardagsmat för mig. Som vit feminist har du privilegiet att inte behöva oroa dig för saker jag och mina BIPOC-systrar och transsyskon handskas med. Och som medmänniskor önskar jag att jag fick se fler vita kvinnor förstå den här problematiken och använda sina plattformar för att lyfta alla kvinnor i stället för att sparka ner på oss som kämpar på botten. Vi lever i en värld som aldrig skapades för oss. Vi lever i en vit värld som är otrygg för oss som inte hör till normen och där vi nu hamnar i ett läge där vår reaktion på otryggheten kallas “polisande”. Vi lever i en värld där nazister gått från bomberjackor och boots till fina kostymer och sitter i riksdag och regering. Att det finns en otrygghet för oss är inte en åsikt eller känsla, det är ett statistiskt faktum flertalet forskare bekräftat. Jag behandlas inte på samma sätt ute i samhället som Cissi Wallin gör. Det flyger inga plan beställda av svenska politiker över Cissi Wallins hem med texten ÅTERVANDRING. Mina barn bemöts inte alls på samma sätt som Cissi Wallins barn blir bemötta och det vet nog Cissi också mycket väl. Och vi vet mycket väl vem av våra barn som kommer tvingas välja olika vägar hem resten av veckan efter ett drev på sociala medier. Det är valår och jag och många människor runt mig är rädda på riktigt för hur det här året kommer att sluta så att slänga ur sig att alla ska få ha rätt att prata med nazister om de vill är ett otroligt privilegierat uttalande. Ett uttalande bara just en vit feminist har råd att göra, jag önskar innerligt att min svarta muslimska förortskropp hade den lyxen! Prata du med nazister om du vill, jag väljer att inte göra det. Både för mina antirasistiska värderingar men också för de trauman jag bär på. Min bror slängdes i öppen eld av nazister. Jag har sprungit för mitt liv från nazister. Jag kan inte se en vit man med rakat huvud utan att oro sipprar genom hela min kropp. Det spelar ingen roll om den vita mannen är en människa med hjärta av guld, jag känner inte honom och vet inte om han vill mig illa. Det här är inte mina åsikter som jag döper om till otrygghet och fara - det ÄR otrygghet och fara och det är framförallt en otrygghet vita människor inte behöver leva med. Så det minsta man kan göra som vit är att inte avfärda oss som känner oro och rädsla på riktigt. Speciellt inte om man också ska berömma en person som mig för att upplysa om just den här problematiken. Men berömmet kanske bara gäller så länge kritiken inte riktas mot vita kvinnor, jag vet inte? Hade det här varit en åsikt för att nyansera debatten hade jag välkomnat den med öppen famn, men det är 40-nånting stories i riktad attack mot mig nästan två månader efter att podden spelades in. En podd som även prisades av Cissi själv! Det är mycket “jag vill inte kasta massa skit på Aysha”, “Aysha kände ett behov av att ifrågasätta”, “Aysha hade väldigt svårt att acceptera och förstå”. Lite ungefär som när folk säger “Jag är inte rasist, MEN”. Jag förstår inte varför de här åsikterna inte yttrades direkt i poddavsnittet, men det kanske inte passade i höstens contentplan för Cissis sociala medier. Jag är otroligt anti att någon annan berättar vad jag har svårt för och vad jag känner, för det vet inte Cissi Wallin alls i den här frågan. I min podd vill jag lyfta viktiga ämnen och ställa tuffa frågor för att vi ska kunna ha en öppen och bred debatt. Jag har till och med blivit kritiserad i min podd för att jag inte lyssnade och fick be om ursäkt. Det var inte ett dugg svårt och det var i ett av de mest givande samtal jag haft på podden, så jag är inte emot debatt eller åsikter annorlunda från min. Det jag har svårt att få grepp om är hur en människa ena sekunden är expert på att starta drev, andra sekunden gör avbön och sen sitter ner med en människa som också är expert på att starta drev, och sen pekar finger åt andra för att hen tycker att de andra startar drev. Jag har inte ett problem med att Cissi Wallin diskuterar med Ivar Arpi. Jag har ett problem med att FÖRSTÅ Cissi Wallin för utifrån sett tycker i alla fall jag att det ser ut som att Cissi byter åsikter oftare än vissa byter underkläder och jag försökte förstå vad hon egentligen står för. Bara för att jag kritiserar eller ifrågasätter Cissi Wallin betyder inte det att jag söndrar den feministiska kampen. Den feministiska kampen har aldrig varit inkluderande. Den har alltid varit trasig och så länge alla kvinnor inte inkluderas kommer den att fortsätta vara trasig. Om vi verkligen vill uppnå jämställdhet och jämlikhet för alla så behöver svarta, POC’s och transpersoners röster höras och tas på allvar. Att avfärda oss när vi står upp för vår sak är snarare det som söndrar feminismen. Att kalla vår oro för polisande är löjligt, och ett praktexempel på just det Cissi Wallin påstår sig blivit utsatt för. Det spelar ingen roll om hon använder en svart kvinnas ord som alibi för att utöva introt till sitt drev och ursäkt för att kunna hänga ut ytterligare en person! Det här kommer inte vara sista gången jag behöver yttra mig i den här frågan. Om det inte är Cissi Wallin så kommer det vara någon annan som är vit kvinna och kallar sig för feminist. Det enda som ger mig styrka och ork att fortsätta vid såna här situationer är att jag åtminstone blir uppbackad av mina systrar; mina svarta systrar, mina POC-systrar, mina transsystrar och mina vita intersektionella systrar, de som inte har valt Cissi Wallins väg utan som har stannat upp och väntat in mig också. Det är de feministerna jag vill bli förknippad med och föra den här kampen med. Inte feminister som säger sig stå för alla kvinnor men som gång efter gång sparkar neråt i loppet om att nå toppen. Er är jag ganska så klar med och lämnade i 2021!
